Samiska band

Vävda band

I Sapmi, det samiska området som breder ut sig i Sverige, Norge, Finland och Ryssland, har vackra band traditionsenligt varit mycket vanliga. Också i dag är band viktiga i klädedräkten och till många vardagsföremål. Det är till exempel skoband, bälten, förklädesband, vaggband, ryggsäcksband, knytband, kantband och mössband. Banden tillverkas i tre olika tekniker, de kan vara vävda, lagda eller flätad.

Njiškun eller njuikun är det nordsamiska orden för bandgrind eller vävsked. På lulesamiska heter det sjnjiskom och på sydsamiska krinte eller vieve-buste. Bandgrindar har använts långt bak i historien i hela Norden och används än idag för bandvävning. Förr var de tillverkade i trä eller horn, men idag finns de också i plast. På bilden till vänster syns tre olika bandgrindar i trä.

I det nordsamiska området är mönstervävda band vanligt förekommande. Oftast används ullgarn i klara färger som rött, grönt, blått, gult och vitt. Till mössbanden används tunnare garner och trådar tex. tunt ullgarn, bomullsgarn, dmc och pärlgarn.

Förutom att banden har en praktisk funktion kan man också utifrån de vävda bandens mönster och färgsättning avläsa ifrån vilket område personen kommer och om det är band till en kvinna, man eller barn.

Skoband används för att skon ska sitta på plats och förhindra att snö och vatten kommer in i skon. Vinterskor är sydda av bällingar, som är skinnet från renens ben. Sommarskor och höstskor sys av läder och användes förr som stövel. Idag användes istället gummistövlar vid blött väder så dagens näbbskor behöver inte vara vattentäta. Till båda skomodellerna används skoband. Vävda skoband har ett smalt flätat band med tofs som avslutning. Totalt är de drygt 2 meter långa om de är avsedda till vuxna.

Text av Solveig Labba 2021

Källor: Muntliga källor av olika slöjdare

Litteratur: girjjit samiska vävmönster från Karesuando ,Jukkasjärvi och Gällivare Sjnjissjokt ja låhtåt samiska band från Arvidsjaur, Arjeplog och Malå Ave, bátte ja vuoddaga från lulesamiskt område, Jokkmokk

Lagda band. Åarjelsaemien voedtegh – sydsamiska skoband

På sydsamiskt område används de lagda banden som läggs med en typ av flätteknik. Traditionellt användes en träklyka för att fästa garnet i vid tillverkningen. I övrigt räcker det med fingrarna för att kunna lägga banden, inga redskap behövs. Antal trådar i bandet och vilken typ av garn man väljer att lägga med är upp till slöjdaren.

Lagda band blir fasta, hållbara och stretchiga. Längden på skoband har minskat över tid men är ofta en famn, ca 1,5m. Bredd och längd på bandet kan variera utifrån vad bäraren tycker om. Banden lindas vanligtvis utåt för att de då inte går upp så lätt när man går. Tofsarna läggs framåt över foten eller på utsidan beroende på område eller familjetraditioner.

På banden jag gjort (se övre bild t.v på kvinnoband och nedre bild mansband) syns två exempel på sätt att fästa skinnremmen som används för att fästa bandet i skon. Skinnremmen kan sys fast direkt i bandet eller träs igenom en tvinnad ögla. Hur banden avslutas varierar men en fiskbensfläta är vanligast idag.

 Kvinnoskoband

Skoband för kvinnor är ofta två eller tre ledade delar i olika färger. Kvinnor kan även ha ett helt, långt band likt männens men i andra mönstervariationer. Rött, gult, grönt eller blått är basfärgerna i kvinnans band. Olika nyanser av dessa samt vitt förekommer som kontrastfärger. Vilken typ av skoband man bär beror på vilket område bäraren kommer ifrån eller familjens traditioner. Flickor har ofta två färger på sina ledade skoband och får vid konfirmationsålder kvinnoskobanden med tre färger. Ledade skoband har oftast tofsar grupperade i samma färger..

Herrskoband

Herrskobanden har varannan tråd i en bottenfärg som oftast är gul. Mönstret kan variera i zick-zack, rutor/kors eller melerat. Mönstertrådarna går ofta i rött, grönt eller blått. Även för herrar så skiljer sig mönstret utifrån vilket område eller vilken familj du tillhör. Mansbanden är ofta lite längre än kvinnans. Pojkar har likadana skoband som herrar men kortare. Tofsarna på herrskobanden är generellt blandade i färgerna.

Text av Erika Wennberg 2021

Källor:
Åarjelsaemien voedtegh, laskah, juvvieh jih dïerieh – Sami Duodji
Muntliga källor vid Sámij Åhpadusguovdásj under 2018-2020