Snickar Dea

Dorotea Salomonsson (1853-1928)

Välgjorda dockor av samer och renar

Snickar Dea är känd för sina välgjorda dockor av samer, renar och gråhundar. Föremålen är gjorda med stor skicklighet. Inspirationen hämtade hon bland det som fanns runt omkring henne, djur, natur och människor.

Material

Hon tillverkade sina djur i trä. Detaljer som horn, man, svans och kläder gjorde hon av andra material.

Målning

Nästan alla hennes hundar är målade med runda fläckar. Och renarnas kroppar målade hon vita och svarta mönster, med hjälp av sot från en fotogenlampa.

Om Snickar Dea

Dea föddes 1853 i Vallen, Junsele. Hon började snida redan när hon var 7 år gammal. Som 13-åring fick Dea arbete hos en kyrkvärd som hette Östlund. Han hade en dotter som också tyckte om att tälja och flickorna tävlade med varandra och tillverkade en rad djurfigurer och andra föremål.

När Dea var 22 år gifte hon sig med arbetaren Elias Salomonsson. De arrenderade ett torp och försörjde sig genom att Elias tillverkade skor och hon snidade föremål.

Dea brukade handla mat och betala med sina snidade leksaker och husgeråd i stället för pengar.

Hemlösa

Men tyvärr klarade inte Dea och Elias av att betala hyran på torpet. De tvingades därför att flytta.

De gick går från gård till gård, för att söka bostad och arbete. I över 20 år flyttade familjen runt mellan olika byar. Trots att de saknade ett fast hem fick Dea och Elias tio barn. Ett av barnen dog som litet.

Till slut bestämde sig Dea och Elias för att bygga ett enkelt hus i Junsele. De byggde på statens mark, vilket inte var tillåtet.

Kronofogden såg till att riva huset, men Dea och Elias byggde upp det igen. Samma sak hände tre gånger.

Det berättas att Snickar Dea en gång bjöd kronofogdens män på kaffe efter att de rivit ner huset. Hon la en duk på en sten, ställde fram kaffekoppar och sa “Välkommen att stiga in i mitt nya kök”.

Ett gott slut

År 1913 vandrade Elias ner till Stockholm, för att berätta för riksdagsmännen hur en nybyggare i Junsele hade det. Han kom sedan hem med både rätten att bygga ett hus på statens mark, samt pengar som riksdagsmännen samlat in till honom.

Snickar Dea dog 1928, 75 år gammal. Hon beskrivs som en renhårig gumma med en god portion humor.

Snickar Deas föremål blev uppmärksammade av Hemslöjdsföreningen i Sollefteå, i samband med en utställning 1910. Ett av Snickar Deas verk, “Renrajden”, skickades till Baltiska utställningen i Malmö 1914 där hon belönades med ett diplom.